Sedan jag började studera arkeologi 2009 har jag haft följande konversation så många gånger att jag inte längre kan hålla räkningen:
– Jaha, du är arkeolog, så spännande! Letar du dinosaurier och sånt då eller?
– Nja, det är snarare paleontologer som gör det. Och vi har inte så mycket lämningar från dinosaurier här. Mer vikingar och stenrösen typ.
– Jaha… Men vad är det finaste du hittat då?
– Svårt att säga. Jag var med och grävde upp en husgrund på en seminariegrävning under utbildningen. Det gick att få fram massa information om hur huset byggdes, och…
– Men ingen guldskatt då direkt?
– Nej, men man kunde säga mycket om de som levde i huset bara genom det fyndmaterial som hittades, och…
– Jaha… Spännande.
Det är inte bara jag som i egenskap av arkeolog har varit med om det. Det är inte heller ovanligt att paralleller dras till en viss hattprydd och pisksvingande man som setts i en hyllad filmserie, eller till en hoppande, klättrande och pistolbärande kvinna som gestaltats i en hyllad serie med TV- och datorspel. Populärkulturen kring arkeologi präglas ofta av att man ska försöka göra det till actionfylld underhållning. Jag ser inget större fel med detta egentligen (i och med ”konstnärlig frihet” och allt det där), men de gånger då en arkeolog faktiskt har nytta av en piska eller pistol är troligtvis (och förhoppningsvis) relativt ovanliga.
Arkeologi verkar vara ett ämnesområde som många tror att de har full koll på, men i verkligheten bara har en svag uppfattning om. När man pratar med en partikelfysiker (som man självklart gör ibland) är de flesta helt okej med att inte veta exakt vad personen håller på med. Man kan försvara detta med att de flesta troligtvis har varit mer i kontakt med arkeologi än med partikelfysik, men trots detta har många som sagt en stereotypisk bild av vad en arkeolog faktiskt gör.
Så, om man nu inte springer runt bland ruiner och försöker rädda mystiska artefakter undan maktgalna nazister och giriga skattletare, vad gör man då?
Anledningarna till att arkeologer finns är många, och även om vissa anser att det bara har med nyfikenhet, vetgirighet och ett gediget historieintresse att göra är oftast åsikten bland arkeologer själva av en annan karaktär. Jag kommer i denna artikel ta upp de två enligt mig viktigaste uppgifterna som arkeologer i dagens samhälle har. Vilken som är viktigast av dessa två överlåter jag till er läsare att fundera över.
Insamling och bevarande av kunskap
Den ena uppgiften är att ta reda på kunskap om det som skett under mänsklighetens historia. Genom att läsa historiska dokument och studera foton och avbildningar kan man få reda på väldigt mycket om vad som har hänt genom historien, och detta är ovärderlig kunskap som är ytterst viktig på många sätt.
Det finns dock två stora problem med att använda historiska källor, där det ena är omfånget. Det som skrivits ned är bara en bråkdel av allt som har hänt om man tar hänsyn till att den moderna varianten av Homo Sapiens har funnits i 200 000 år och vi bara har använt texter i någon större utsträckning under de senaste 6 000 åren. Omfånget av texterna under dessa 6 000 åren är också något begränsat. Till en början hade texterna administrativa syften eller beskrev myter och legender, och idag handlar texterna om allt man kan tänka sig, men man vet ändå att det finns saker som ingen skriver om för att man exempelvis tar det för givet eller helt enkelt inte ännu känner till det.
Det andra problemet med historiska källor är att de som skriver texter alltid mer eller mindre haft ett syfte med det, även om de inte själva är medvetna om det. Vår egen världsbild speglar allt vi skriver, och dessutom har de flesta nog hört uttrycket ”Vinnaren skriver historien”. Använder man en historisk källa måste man alltså tänka på att texterna är skrivna av en anledning.
Även om arkeologen ibland tar hjälp av historiska källor är ändå den primära källan till kunskap det vi kallar för ”arkeologiska lämningar”, vilket innefattar allt från små krukskärvor till storslagna monument eller hela boplatser. Genom att studera lämningarna i sina sammanhang, på ett så noggrant sätt som möjligt, får vi mer information om hur vårat förflutna såg ut, och att känna till sitt förflutna är en viktig del av ens identitet.
En annan viktig del av arkeologin är att varje arkeologisk lämning är en engångsprodukt. Det går bara att gräva ut varje fornlämning en gång. Allteftersom samhället utvecklas behöver man ta nya områden i bruk i form av bostads- och industriområden, vägar och mycket annat, och eftersom det inte riktigt är försvarbart att förbjuda all typ av exploatering av mark kommer man förr eller senare råka på en fornlämning. När detta sker är det arkeologens jobb att dokumentera den information som finns innan den går förlorad för alltid, eftersom varje fornlämning på ett eller annat sätt bidrar till vår kunskap om vårt förflutna.
Förmedling av kunskap
Den andra uppgiften för arkeologer är att sedan ta den kunskap vi samlat in och föra vidare den till andra. Man kan enkelt argumentera för att hela anledningen till att vårat samhälle finns till idag är just för att vi lärt oss skriva och förmedla kunskap till varandra, och som jag tidigare nämnt har vi skrivit ner det vi lärt oss under åtminstone 6 000 års tid. En del av förmedlingen av kunskap sker mellan arkeologer och andra arkeologer, men de senaste decennierna har det blivit allt mer viktigt att kunna förmedla det man hittar till en större publik, till allmänheten. Muséer har blivit allt bättre på att skapa utställningar som inte bara visar upp föremål, men som också berättar historien bakom föremålen och människorna som använde dem.
Det är dock inte bara via muséer som arkeologiska upptäckter förmedlas. Det sker också via nyheter och social media nu för tiden, liksom via guidade visningar av utgrävningar och en årlig arkeologidag.[1] Man jobbar också med att använda mer digital förmedling i form av virtuell och augmenterad verklighet för att göra det roligare och mer interaktivt att ta till sig kunskap om vår historia.
Liksom alla former av vetenskap hade arkeologin inte utvecklats om man inte förmedlat sina upptäckter till varandra inom arkeologiska kretsar, och det säger nog sig självt att detta är en viktig del av förmedlingen. Förmedlingen till allmänheten har andra syften, och här handlar det snarare om att tillgodose folks behov av att känna till var de kommer från. Utöver att stärka bandet till sitt förflutna och därmed förtydliga sin självbild och identitet är det dessutom viktigt att känna till vad som hänt tidigare för att inte göra samma misstag igen. Det låter som en klyscha, men faktum är att arkeologin ger oss information om tidigare kulturer som inte längre existerar, och någon gång i framtiden kommer det vara oss som arkeologin handlar om. Om vi inte ska bry oss om det som hänt förr i världen, varför har någonting vi gör som ett samhälle någon egentlig mening? Om vi inte dokumenterar och sprider kunskap om tidigare kulturer, fanns de då till utan anledning?
***
För att återkoppla till den inledande dialogen: om jag skulle svara ärligt på frågan om vad ens finaste fynd är skulle jag nog helst vilja utsätta min dialogpartner för ett tankeexperiment:
Tänk på det finaste föremålet du äger. Bortse från alla digitala eller elektriska prylar och tänk på ett föremål från ditt hem. Vad skulle just det föremålet kunna säga om dig som person? Tänk dig sedan att man befinner sig ett par hundra eller ett par tusen år framåt i tiden. Vad skulle man få reda på genom att bara studera just det föremålet, taget helt ur sitt sammanhang? Troligtvis inte jättemycket. Man skulle kunna gissa en hel del, men den person man gissar att du är skulle troligtvis vara långt ifrån sanningen. Tänk då om man istället hittade fem av dina prylar begravda tillsammans med dig, vad skulle man kunna få reda på då? Eller, om man får ta det ännu längre; tänk om man skulle hitta resterna av hela ditt hem i form av en husgrund…
[1] http://www.raa.se/aktuellt/vara-evenemang/arkeologidagen/
För ytterligare läsning:
Fimbel, Deborah, 1996. Archaeology & the Importance of Sifting for Answers about our Forgotten Past. http://www.nj.gov/dep/hpo/1identify/forgotten.pdf
Tobias Olsson Grahn har en kandidatexamen i arkeologi och driver Gemensam Arkeologi.
Gemensam Arkeologi 